Följ resan vidare, nu etapp 4-7.

Places I been in until October, now Kenya coast.

First in Swedish, in english down below. 

Steg 4-5 Irak och Kurdistan – från Slemani till Babylon

Resan fortsatte från Slemani i Kurdistan med lastbil upp till norra Kurdistan, Zhako som ligger precis vid gränsen till Turkiet. Min motorcykel hade pyspunka på bakdäcket så jag vågade inte köra vidare, men jag var ändå nöjd med de mil jag hunnit avverka i Irak och Kurdistan.

Planen var att korsa gränsen till Turkiet nästa morgon. Men mitt i natten ändrade vi oss och bestämde oss istället för att åka söderut mot Bagdad och Babylon. På morgonen fick vi tag på en taxi för 650 svenska kronor för en resa på 50 mil.

Marie, min vän som reste med mig, lyckades boka om sin bussbiljett till den turkiska kusten och jag rullade in min motorcykel på bottenvåningen av hotellet som delades med en möbelaffär. Parkeringen kostade inte ett öre!

Bagdad mötte oss som en stad i ständig rörelse – ena sekunden såg den ut på ett visst sätt, nästa sekund var scenen helt annorlunda - en kraftig satsning på infrastrukturen och utveckling av staden i sin helhet. Efter några intensiva dagar där reste vi ännu längre söderut (30 mil) till Al‑Amara. En god vän i Sverige hade sin bror boende där och bjöd in oss. Vi fick en dag fylld av upplevelser: en båttur på Tigrisfloden, en guidad rundtur genom staden och otaliga familjer som bjöd oss på utsökt mat.

Tidigt nästa morgon begav vi oss mot Babylon, en längtan jag haft i 40 år att besöka denna unika historiska plats.  Nyfiken på Mesopotamiens historia? Kolla in avsnittet som Marie spelade in på YouTube‑kanalen 2wheels1000stories.

Det är svårt att sätta ord på de dagarna i Irak och Kurdistan, men det som slog mig mest var den överväldigande gästfriheten samt uppleva historiens kraftiga vingslag på plats - mäktigt.  Efter alla dessa historiska platser tog vi en taxi tillbaka till Zhako, där min motorcykel väntade på mig.

🚧 Lite om Checkpoints längs vägen

Checkpoints blev snart en del av rytmen i resandet genom Kurdistan och Irak– där kontrollerades pass och ställdes några frågor. När jag körde motorcykel misstolkade jag ibland situationen: nära Slemani tog jag en nickning som ett klartecken, log och drog iväg som världens mest självsäkra motorcyklist. Sekunder senare ekade ett dånande ”STOPP!” som påminde mig om att en nickning inte räknas som giltigt klartecken att köra vidare.

Senare, när vi tog taxi söderut mot Bagdad, dök checkpoints upp igen – denna gång som en del av vardagen för lokalbefolkningen. Chauffören saktade ner, dokumenten kontrollerades och ibland bjöd vakterna till och med på te. Oavsett om man färdas på två hjul eller fyra blir dessa stopp en påminnelse om att resandet här både är kontrollerat och välkomnande – en rytm man helt enkelt lär sig att dansa med.

Samma sak hände mellan Ungern och Serbien: Jag körde rakt igenom när jag lämnade Ungern mot Serbien(gränserna skildes endast med en vägg), lyckligt ovetande om att jag just korsat en internationell gräns Hahaha - så sjukt! Det är lustigt hur man kan känna sig som en fri fågel på två hjul, tills verkligheten knackar en på axeln och påminner om att världen faktiskt styrs av regler.

Steg 6–7 Genom Turkiet, Grekland och Italien – vidare till nya möten.

Nästa dag genom Turkiet och tre dagar senare korsade jag gränsen till Grekland. Här började jag äntligen träffa fler motorcyklister. I Thessaloniki fick min hoj service och punkteringen fixades. Sedan styrde jag mot kusten och vidare till Igoumenitsa, där jag gick ombord på en färja till Venedig – en resa på 36 timmar.

På båten träffade jag ännu fler bikers och kamratskapet var fantastiskt. Senare besökte jag en Harley‑Davidson‑handlare i Padova som tog emot mig varmt och innan jag åkte vidare fick jag en ryggsäck fylld med små gåvor, bland annat såpbubblor. Samma eftermiddag fortsatte jag till Affi. Två nätter på hotell gav mig chansen att prata med motorcyklister från Mexiko som ivrigt ville utforska Italien.

Mexikanarna vill gärna att jag tar en hojresa dit med ca 4-6 bikers- de fixar allt. Se foto, Baja Carlifonia - om du blir nyfiken - kontakta mig. Jag kan tänka mig åka april - 2027.

I staden Lazise, bara 7 mil från Affi vid Gardasjön, snubblade jag över en motorcykelfestival en solig söndag. Musik, mat och vänliga människor gjorde det oförglömligt. På måndagen packades min motorcykel för transport tillbaka till Sverige, eftersom helförsäkring bara gäller sex månader utomlands. Genom att hålla den på svensk mark medan jag är i Kenya kan jag förlänga säsongen till april istället för januari. Transporten sköttes av Karlssons Spedition som hade utmärkt service och ett mycket rimligt pris på 4 800 kronor enkel väg.

Sedan var det dags att säga adjö till min älskade motorcykel Milele. Jag tog tåget till Milano med hjälm, stövlar och några kläder i packningen. Jag bodde på ett vandrarhem, utforskade staden och lärde mig till och med om deras arbete för den palestinska frihetsrörelsen.

Resan fortsatte med flyg från Milano till Mombasas kust. Och här är jag nu, körande runt på en hyrd 200 cc för bara 80 kronor per dag.

✨ Snart kommer nya filmer från Kenyas röda jordvägar, dånande vattenfall och brännande sol – följ äventyret när det fortsätter!

Ride safe – och sluta aldrig vara nyfiken.
Birgitta Piippola, Järvsö Chapter, Assoc. Dir.

Obs: Stage 4-7, publicerade. 

Youtube     Photos stage 4-7

Stage 4-5 Iraq and Kurdistan – from Slemani to Babylon
The journey continued from Slemani in Kurdistan by truck up to northern Kurdistan, Zhako which is right at the border to Turkey. My bike had a slow puncture and I didn’t dare ride further but I was still satisfied with the miles I had covered in Iraq and Kurdistan.

The plan was to cross into Turkey the next morning. But in the middle of the night we changed our minds and instead decided to head south towards Baghdad and Babylon. By the morning we had found a taxi for 650 swedish kronas för a journey of 500 km.

 Marie my friend who travelled with me managed to rebook her bus ticket to the Turkish coast and I rolled my bike into the ground floor of the hotel which was shared by a furniture shop. The parking costed us nothing at all!

Baghdad greeted us as a city in constant movement, one second it looked a certain way and the next second was a different scene. After a few intense days there, we travelled even further south to Al‑Amara. A good friend in Sweden had his brother living there invited us to visit. We spent a full day packed with experiences: a boat trip on the Tigris River, a guided tour through the city and countless families inviting us to share delicious food.

Early the next morning we set off for Babylon. Curious about the history of Mesopotamia? Check out the episode Marie recorded on the YouTube channel 2wheels1000stories.

It’s hard to put into words those days in Iraq and Kurdistan but what struck me most was the overwhelming hospitality. After all those encounters, we took a taxi back to Zhako, where my bike was waiting for me.

Checkpoints on the Road

Checkpoints soon became part of the rhythm of traveling through Kurdistan where they checked passports and asked a few questions. Riding my bike I sometimes misread the situation: near Slemani I took a nod as a green light, smiled, and sped off like the most confident motorcyclist in the world. Seconds later a booming “STOP!” reminded me that charm doesn’t count as valid clearance.

Later, when we took a taxi south towards Baghdad, checkpoints appeared again, this time as part of everyday life for locals. The driver slowed down, documents were checked, and sometimes the guards even offered tea. Whether on two wheels or four, those stops became a reminder that travel here is both controlled and welcoming, a rhythm you simply learn to dance along with.

The same thing happened between Hungary and Serbia: I blasted straight through, blissfully unaware that I had just crossed an international border. Hahaha! It’s funny how you can feel like a free bird on two wheels, until reality taps you on the shoulder and reminds you that the world actually runs on rules.

Step 6–7 – Through Turkey, Greece and Italy – onward to new encounters.
The next day through Turkey and crossed into Greece three days later. Here I finally started meeting more bikers. In Thessaloniki my bike got serviced and the puncture fixed. Then I headed for the coast and on to Igoumenitsa, where I boarded a ferry to Venice – a 36‑hour voyage.

On the boat I met even more bikers, and the camaraderie was fantastic. Later I visited a Harley‑Davidson dealer in Padova who had a warm welcome and before leaving they handed me a backpack filled with small gifts, including soap bubbles. That same afternoon I continued to Affi. Two nights at a hotel gave me the chance to chat with bikers from Mexico who were eager to explore Italy.The Mexicans would love for me to take a motorcycle trip there with about 4–6 bikers – they’ll arrange everything. See photo, Baja California – if you get curious, contact me. I’m considering going in April 2027.

In Lazise, just 70 km from Affi by Lake Garda, I stumbled upon a bike festival on a sunny Sunday. Music, food and friendly people made it unforgettable. On Monday my bike was packed for transport back to Sweden, since full insurance only covers six months abroad. By keeping it on Swedish soil while I’m in Kenya, I can extend the riding season until April instead of January. The transport was handled by Karlssons Spedition which had excellent service and very reasonable at 4,800 SEK one way.

Then it was time to say goodbye to my beloved bike Milele. I took the train to Milan with my helmet, boots and a few clothes in my pack. I stayed at a hostel, explored the city, and even learned about their work supporting the Palestinian freedom movement.

The journey continued with a flight from Milan to the coast of Mombasa. And here I am now, riding around on a rented 200 cc for just 80 SEK per day.

✨Soon new films from Kenya’s red dirt roads, roaring waterfalls and blazing sun – follow the adventure as it unfolds!

Ride safe – and never stop being curious.
Birgitta Piippola, Järvsö Chapter, Assoc. Dir. 
Note: Stage 4–7, published.